Kalenderprojektet 2004

Den första kalenderbilden var en nyårsbild, men även en analogi och reflektion över de halsbrytande och självdestruktiva beteenden som dyker upp hos många som strävar efter att bli kända. Raketerna gjorde jag av PET-flaskor som sprajmålades i olika färger, etiketterna lät jag en vän designa och resten plockades ihop på ett byggvaruhus. Bakgrunden manipulerades in i efterhand.

Denna bild är ganska okomplicerad. Facktermen för den slags pålagda skratt som brukar användas i amerikanska TV-komedier är ”Canned laughter” eller ”burkskratt”. Associationen till ”burkmat” ligger nära, och bilden ger därmed svaret på frågan ”vad äter en komiker?”
En vän designade etiketten som jag limmade på en konservburk.

Denna bild kom till som en nödlösning. Hösten innan hade jag och min vän Tom Stone gjort en märklig kortfilm om en man i panda-dräkt (jag hoppas kunna posta den här senare) och Tom tog då detta fotot som jag tyckte påminde om en astronaut. Så till månaden Mars, som ju har samma namn som planeten Mars, tyckte jag nåt sciencefiction-inspirerat skulle passa.

Jag hade bestämt att April-bilden skulle vara inspirerad av påsken, men exakt på vilket sätt visste jag inte. Men en dag när jag funderade över ämnet råkade min blick falla på ett exemplar av Arne Jacobsens klassiska fåtölj ”Ägget”, och genast dök idén upp – att jag skulle titta upp som en kyckling ur en sådan fåtölj. Visst blev det en skönt bizarr bild? B)

Förr var jag ofta ute i sista sekunden och hade sällan nån framförhållning. Lyckligtvis har det bättrats genom åren. Här hann månadsskiftet komma utan att jag ens hunnit tänka ut nåt. Eftersom det var 1:a Maj blev idén att gå i ett demonstrationståg med en fånig skylt – men vad skulle det stå? Fotografen tyckte att hellre än att ha en dålig idé, så var det bättre att ha en blank skylt och photoshoppa in en text i efterhand, och så fick det bli.

Detta är en humoristisk tribut till alla klumpiga semesterfirare – sådana som t.ex. knyter fast hundkopplet i en stege, kastar i ankaret utan att ha fäst nån lina i det osv. Tanken på den flygfärd den sovande personen plötsligt kommer få när nån åker iväg med bilen han fäst hängmattan i… den tanken får mig att tokskratta!

Det här är min personliga favoritbild. Jag gillar den driftighet och handlingskraft som motivet symboliserar – inställningen att det alltid går att finna en lösning. Så solen lyser med sin frånvaro när man tagit sig till stranden för att sola? Enkel lösning, man fixar en lång förlängningssladd och ett solarie! När bilden togs fanns det dock ingen ström, så solarieljuset fick photoshoppas in i efterhand.

Turister tältar lite hipp som happ ibland. Här var tanken att porträttera en skadeglad bonde som passar på att köra över någons tält när tältägaren går och fräschar upp sig. I Skillinge fann vi en hjälpsam jordbrukare som visade sig vara en naturbegåvning som ”method actor” och som med glädje körde över tältet jag tagit med. Olika detaljer blev olika bra på varje foto, så bilden här är ihopsatt av fyra olika foton.

Vid den här tiden var det en del diskussioner i media om olika lågbudgetflyg, och hur det drogs ned på komfort för att pressa priserna. Den här bilden är en kommentar på det ämnet. Fotot togs på Bromma flygplats helt utan lov och tillstånd, vilket skulle kunnat ha gått illa, men säkerhetsvakterna som bar ut oss var ganska sympatiska.

Nåt jag reagerat på är hur många som själva påstår att de är ”världens bästa”, medan man aldrig ser nån som är världens näst bästa eller världens tredje bästa. Men ingen ifrågasätter någonsin sånt. Därför tyckte jag det var kul att påstå att jag blivit tilldelad priset ”Årets Artist”, och göra en bild som med pinsam tydlighet visar att man bara gått in i en pokalbutik, tagit en pokal och fotat i smyg. Det var även exakt så vi gjorde bilden – gick in i en pokalbutik och tog bilden i smyg. 🙂

Det här var nog den mest avancerade och dyraste bilden jag gjorde. Idén var att jag skulle ta världsrekord i att dricka världens största drink, och därför befann mig simmandes i drinken, med ett sugrör och en citronskiva i högsta hugg. För att göra bilden hyrde jag ett badhus under några timmar, och min bror som har dykarcertifikat fick vara fotograf. Helt galet egentligen. Det var bara drygt hundra personer som fick kalenderbilderna och enbart den här bilden kostade mig ett par tusen.

Och här precis på slutet av året gick projektet på grund. Jag själv fick väldigt många bokningar i November-December det året, och vid de få tillfällen jag var ledig så var mina fotograferingskunniga bollplank upptagna. När det väl fanns tid så hade det redan hunnit bli ett nytt år. Om jag någonsin ska göra ett liknande projekt så ska jag försöka ligga minst ett halvår före.