Inspero i Piteå

Igår (Fredag 16 augusti) var jag i Piteå på Havsbadet och gjorde Inspero-dagen med Margot Wallström och Stig-Arne Bäckman! Vi fungerade som en del i en tvådagars konferens som Thoren Business School hade arrangerat. Inspero var den avslutande delen på sista dagen och började efter lunch och körde fram till klockan fyra! Det blev enligt mig en väldigt lyckad dag, kemin mellan oss i Inspero känns väldigt bra och jag tror det verkligen når ut i publiken. Att vi har en rejäl mix i vårt material ger en bra dynamik.

Margot berör på djupet och ibland till tårar när hon berättar om sitt tunga jobb med FN i Afrika. När jag säger tung så menar jag den uppgift de jobbar med – sexuella övergrepp som krigsvapen. Målet är att få det klassat som ett krigsbrott och straffas därefter. Margot berättar om att detta sker i många krigshärjade länder och inte bara i Afrika och skapar en fruktansvärd skada för offren men behandlas ofta som ingenting. Ja ni ser, bara av att förklara vad hon pratar om och har jobbat med så blir det jobbigt! Men hon delger även hopp och tro på framtiden som synliggör och förändrar. Hon säger också att allt det jobbiga som hon sett och stött på gjort att hon ser på vad som är riktiga problem på ett annorlunda sätt nu! Som jag summerar med egen mer vardaglig erfarenhet: Man kan vinna något på det som är jobbigt, då man uppskattar det som är bra mer!

Stig-Arne ”Stigge” Bäckman pratar om en annorlunda resa, och där med mycket som jag känner igen och många i publiken också! Det där med att våga och orka vara annorlunda och att samhället får en enorm resurs i det som är ”annorlunda”! Stigge får folk att skratta åt det inrutade och inspirerar med sina exempel att gå sin egen väg. Hans historia om varför han heter ”Batman” är förutom ett bra exempel på att annorlunda kan vara bra väldigt kul! Stigge har även varit med och startat ett system för att kunna betygsätta kunskaper utanför det vanliga systemet och det pratade han om igår och jag har ju följt det arbetet lite grann och tror verkligen på det – köp aktier. 🙂

Ja det var lite vad det övriga gjorde och pratade om! Jag pratade jag mest strunt. 🙂
Eller kanske inte, för Inspero är en mix av allvar och humor, precis som i livet är det upp och ner – och humorn är väldigt viktig i konceptet. Så mitt jobb är att driva framåt och balansera upp med humor där det behövs. Nu tycker jag verkligen att både Stigge och Margot har en stark humor redan på egen hand, men jag som konferencier försöker fiska fram ännu mer humor genom att busa med dem och publiken.

Givetvis var även Kent Izaksson med som föreläsare. Han och jag har ju väldigt nära samarbete. 🙂 Jag tycker det är väldigt kul att göra det numret och det blir väldigt bra effekt när det har varit allvarligare ämnen precis innan. Jag har ju gjort det numret hundratals gånger men det känns ändå alltid som nytt. Alltså jag hamnar i ett läge av ”vad ska hända nu?” – trots att jag har ett manus. Men i manuset finns det ändå en liten öppning för improvisation, just för att skapa den fräscha känslan av spänning och för att bibehålla spontaniteten, vilket jag tror bidrar till varför det fortfarande är så kul efter alla år!

Efter Inspero i Piteå så åkte vi bil till Skellefteå, hemstad för alla utom mig och jag hamnade där för att hamna i en annan hamn dagen efter. Tog en bit mat (som var riktigt bra) och en öl på Bishops Arms och gick till kojs tidigt!

En sak som jag bara måste berätta:
När vi skulle starta showen, vilket vi gör genom att möta gästerna precis när de kommer in genom dörren, så var jag en gnutta stressad innan start. Så jag drog snabbt på mig min gråa kostym och blev genast lite nedslagen över att den satt så trångt och tajt. Jag hade ju ändå tränat i sommar för att inte det ska hända. Jag fick knappt igen byxorna och kavajen satt som den spraymålats på mig men jag hade inte tid att fundera mer på det. Inledningen löpte på bra och sedan bytte jag om till Kent Izakssons kostym för att vara den galne föreläsaren.
När jag sedan skulle byta tillbaka till den gråa kostymen igen så upptäckte jag att min gråa kostym hängde prydligt på väggen i logen och inte där jag snabbt lagt den när jag tagit av mig vid kostymbytet!
Jag inser då att jag råkat ”lånat” Stigges kostym. 🙂 Vi diffar nog minst 15 cm och 15 kg, så det är inte konstigt det kändes trångt. Som sagt det går upp och ner!

Nu sitter jag på en buss och är på väg in i ett regnigt Umeå där tåget går vidare till Örnsköldsvik och där mönstrar jag på Ostindiefararen ”Götheborg”. Mer om det kommer snart!

PS. Ett tips: Omge er alltid med folk med bra klädstil – man vet inte ens själv när man kommer att låna något. 🙂