På måndag och tisdag gick jag en väldigt spännande improvisations-workshop som heter ”Finding Voice” vilken leddes av Stephen Rappaport. Vi var en grupp med åtta stycken killar ((Charlie Caper, Johan Ståhl, Tom Stone, Leif Olberius, Jan Unestam, Carl Tillenius, David Persson och jag själv, Håkan Berg)) med det gemensamma att vi alla jobbar med magi på något sätt (tyvärr en brist på tjejer i magibranschen så vi var enbart killar).

Jag började jobba med improvisationsövningar redan 1994 när jag gick på Calle Flygare teaterskola och har under åren gått några andra kurser, för jag har alltid haft improvisation med som en viktig del i mina shower då det skapar en närvaro och spänning som jag tror tillför mycket – inte bara för publiken utan även för mig.

Tidigare när jag jobbat med impro-övningar så har det varit för att släppa tanken fri och oftast för att skapa humor. Men i ”Finding Voice” var målet att släppa känslan fri, alltså inte tänka utan känna på riktigt och förmedla det. Vi gjorde övningar som byggde på att släppa fram och hitta känslan, ”den tredje saken” som Stephen kallar det, det där som uppstår mellan den som framför och den som mottager! Alltså den där ogripbara kvaliten som gör att vi ibland blir helt emotionellt gripna av något! Att släppa manér och teater för att hitta det som blir berörande och skapar kontakt!

Ja jag vet att det låter djupt och om du inte har erfarenhet av teaterarbete och bara skulle komma in när vi körde övningarna så skulle fördomarna helt klart besannas. Vi dansade, grälade och gjorde kärleksförklaringar på löpande band. Detta kan verka väldigt djupt och svårt men det görs för att göra det enkelt – som man säger det enkla är det svåra!

Det blev väldigt uppenbart när ”det” väl hittades, när man tappade sina tankar och bara kände och utryckte – det var lika tydligt när man själv agerade som när man betraktade andra agera! Som jag nämnde har jag gått några kurser tidigare och bland annat en kurs som hette ”Action Work”. Den kursen har likheter då det går ut på att hitta aktionen i det man gör, alltså drivkraften, och det är den som ska förmedlas i stället för vad man säger eller gör! Sedan säger och gör man saker som speglar drivkraften!

Min tolkning av workshopen och intryck som jag redan har klart för mig är att passionen är en stor del av ”det” jag tror passion alltid är intressant och det är en motor och energi som berör! Det behöver inte vara passion som i kärlek det kan var en passion för något som andra tycker är helt galet som i skräckfilmer eller överlevnad, hat, makt och till och med matlagning, med en passion kan man fängsla en åskådare, ni har säkert märkt stor skillnaden när en föreläsare, lärare eller vän har en passion för det de förmedlar – man blir berörd av någon som är berörd!

Detta med att passionen/drivkraften styr tror jag är extra viktigt i humor då humor bygger på vad vi upplever på riktigt, vi skrattar mer när vi blir berörda – eller kanske enbart då! En bra komiker har en stor passion för sina annorlunda i bland idiotiska motiv. Fawlty Towers skulle inte varit något utan Basil Fawltys extrema drivkraft att framstå bra i andras ögon. John Cleese spelar där med samma allvar som Robert De Niro, Al Pacino eller Helen Mirren – det går inte beskriva hur bra det är. Ja, det märks kanske att jag har en passion för Fawlty Towers.

Workshopen, ja! Den var jobbig och utmanade, och Stephen var en hård lärare! Men han hade inte kunnat hålla en sådan kurs utan att själv drivas av en stor passion och i den meningen så visade han redan där vad det gick ut på. Han tvekar inte en sekund när han gör sin grej och det var mäktigt att uppleva. Vi gick alla den kurs för att utvecklas och det tar på krafterna att släppa in nya tankar och intryck. Jag tycker inte det fanns en enda stund som var onödig på denna kurs – inte ens de tre minuter vi fick ledigt för att nästan hinna gå på toaletten. 🙂

Sedan är det även en härlig känsla att i en grupp tillsammans få jobba med ett så tydligt mål! De upplevde jag även i somras då jag gick en sångkurs och även på Ostindiefararen. Det blir en ärlighet och öppenhet när alla delar resan emot samma mål! Att detta även var ett gäng både duktiga och trevliga kollegor gör att jag ser fram emot en fortsättningskurs!

Tänk på att passionen för det vi gör påverkar hur andra påverkas, så se till att göra det ni kan känna passion för!