Magic Weekend i Lund är nordens största magi-kongress och samlar över trehundra amatörtrollkarlar, proffs och intresserade. Det är magiker, trollkarlar, illusionister, mentalister, barntrollkarlar – alla inom magiområdet vad de än valt att kalla sig! Denna kongress hålls årligen och har gjorts så i tjugonio år och är för många, inklusive mig, en väldigt givande och trevlig händelse på året. En hel helg fullpackad med endast magi.
1993 var första gången jag deltog i kongressen. Jag var då sexton år och det var en stor och spännande upplevelse då jag aldrig tidigare ens hade träffat någon annan som höll på med magi. Helt grön som det heter! Jag fick skjuts av mina föräldrar som jobbade som knallar, alltså sålde saker på marknader och torg. Även denna resa gjordes på knallars sätt så det tog oss en vecka att ta oss från Viksjöfors i Hälsingland till Star Hotell i Lund där Magic Weekend arrangeras, eftersom vi gjorde otaliga stopp på resan för att förse folket med strumpor, fryspåsar, godis och allt som kunde tänkas var lockande. Vår budget var begränsad så jag bodde i vår husbil utanför hotellet i Lund och smög in på relaxavdelningen för att duscha på mornarna.
Schemat på Magic Weekend är helt fullspäckat hela helgen från morgon till kväll med magi i form av föreläsningar, workshops och shower av internationella magistjärnor. Det fräckaste av allt för mig som tonåring var den fina galamiddagen (första gången jag åt med flera par bestick) och galashowen som var höjdpunkten på hela kongressen där alla de bästa scenakterna tog plats på scenen. Jag minns att jag konstant satt med hakan i golvet och var extremt imponerad av showinslag på en nivå jag aldrig tidigare upplevt.
Magic Weekend var som ni förstår en massiv upplevelse för mig som aldrig ens sett en annan trollkarl tidigare. Jag blev imponerad av vad alla andra verkade kunna samt hänförd av alla ”lectures” – föreläsning av en trollkarl där denne visar upp ett antal egenkonstruerade trick och sedan lär ut dessa. Jag antecknade varje detalj och ville köpa precis allt som såldes trots min campingbudget. Att köpa allt på Magisk Weekend blir dyrt då det har en hel mässa med dussintals olika handlare av magisk rekvisita. Jag blev snurrig av alla intryck och kände mer och mer att jag själv var helt värdelös som trollkarl. Det är nog inte vad arrangör Gay Ljungberg hade tänkt sig men så blev det för mig och det är jag glad för, för precis som i Karate Kid så väcktes en extrem lust och inspiration i mig att vilja bli mycket bättre, så jag åkte hem med oändlig prestationsångest och ett klart mål.
Åren har gått och jag har deltagit flera gånger och när jag ser tillbaka på den första kongressen för tjugotre år sedan så känns det helt magiskt i sig. Jag går runt på hotellet och njuter av alla minnen jag fick första året som grön novis med prestationsångest. Kommer exakt ihåg vart jag satt och min pappa som var med mig på vissa föreläsningar och uttryckte konstiga miner över sånt som för honom var helt obegripligt – ja, det är ju det för de som inte själv håller på med trolleri. Men denna värld skapas av en enda sak och det är ett intresse, ett intresse som formar den värld vi lever i. Jag har alltid tyckt att de man vill göra är extremt viktigt och på denna plats och denna tid formas hela världen under en hel helg till att bara innehålla det som för oss är viktigt; magi! Jag tror inte någon ens pratar om något annat under hela helgen. Inom konsten så blir man det man gör, har jag förstått med åren. Man vill slukas upp av det man älskar och det som är viktigt, även om det i andras ögon bara är ett korttrick.
2015 i slutet av Juli. Jag har precis vunnit ett brons vid magi-VM i Italien där Gay Ljungberg med sitt tekniska-team varit teknikansvarig för alla tävlingarna. Att få ett brons i grenen ”Komisk magi” är för mig två medaljer i en eftersom kombinationen komik och magi är, för mig, det största man kan företa sig.
Efter hemkomsten från VM ringer Gay och frågar om jag kan tänka mig att vara med som artist i galashowen på Magic weekend. Han säger att det vore väldigt kul att visa upp min akt och vad han såg på VM. Jag säger så klart (som alla världsstjärnor) att jag ska kolla hur det funkar med min kalender och ber om att få återkomma. Det är först när jag en stund senare pratar med min pappa som det sjunker in, först då som jag förstår vad som hänt. Pappa säger: ”Det trodde du inte när vi var där första gången”. Jo, svarade jag, det trodde jag. Pappa är tyst en stund, och säger sen: ”Ja, du trodde det, men inte jag. Detta är större än VM”.
Första helgen i oktober 2015 står jag på scenen och uppträder i galashowen. Att akten fick en stående ovation av hela publiken och alla magivänner, samt att Gay var lycklig för att det blev som han tänkt sig, gör det tydligt för mig att resan varit lång från den sextonåriga gröngölingen som tjuvlånade duschen och likt Karate Kid bara hade lusten att bli bättre!